Lilla Storasyster

Varit dålig på att skriva här. Tillbringade nästan tre veckor i Örebro och då blir det som bekant inte mycket skrivande av. Tillbaka i Stockholm sedan knappt en vecka. Så nu ska vi nog komma igång igen. Saknar att skriva av mig, som alltid när jag låter bli.

Idag gjorde jag en lista och kunde bocka av allt utom en grej på den. Framsteg. Ska försöka att inte ha ångest över den grejen jag inte gjorde. Känns bra att det mesta är gjort.

Bland dem sakerna jag skulle göra var att skicka in ansökan inför hösten. Som jag känner just nu så är det ganska lagom att bara plugga på 25 %, det känns roligt och jag klarar av det jag ska göra. Jag hade ju tänkt mig att det skulle räcka med egentligen bara en termins paus, definitivt med två, innan jag kunde hoppa på ett program igen. Men det går inte så snabbt framåt som jag skulle önska. Det sista jag vill, är att lämna ytterligare en utbildning ofullbordad. Försökte se det som att jag bara ska söka och få så många möjligheter som möjligt. Beslutet måste jag inte ta förens beskedet om vad jag kommer in på. Hittade dessvärre få kurser som var intressanta. Men en i alla fall, en 7,5 poängare på distans, vid Högskolan i Gävle igen. Fixar jag inte en hel utbildning hoppas jag att jag kommer in på den. Hittade en kurs till, men föregående skulle passa bättre.

Annars har jag varit lite huslig idag; diskat och lagat mat, matat sköldpaddan. Han åt med god aptit, vilket var bra med tanke på hur dåligt han åt under Örebro-vistelsen. Eftersom K också åkte till Örebro denna gång, så var sköldpaddan tvungen att följa med. Och det gick bra, han var väldigt nyfiken när vi åkte med kollektivtrafiken och sedan med SJ. Då är han minsann inte rädd!

Hade en ganska livlig men intressant diskussion med min kära sambo på kvällskvisten. I vardagen glömmer jag lätt bort allt positivt, tyvärr är jag ganska pessimistiskt lagd. Så det är kul när jag påminns om hur mysigt och bra det faktiskt är att bo med K. Han är nog vad man skulle kalla ”trygg och rejäl”. Hans logiska förhållningssätt kommer väl till pass när jag svävar iväg. Vilket jag nog tenderar att göra. Likväl som våra olikheter ibland skapar problem, så är det också dem som gör det hela intressant.

Nej men mediciner och sedan läggdags tror jag. Har lite grejer att fixa med imorgon. Tråkigaste är att jag måste ringa och ställa in arbetsterapin och det roligaste är en telefondate med mamma.  

         

Jag har slutat fotografera saker..

Vill rädda dig,
Fånga all din rädsla, eller vad du nu bär
Skrynkla ihop den till en boll och kasta
Långt bort, bort från dig och bort
Från USA

Men hur ska jag kunna rädda någon alls,
När jag bara är jag.

Ibland slår det mig hur mycket jag faktiskt saknar mormor..

Det är drygt tre år sedan hon fick diagnosen.
Nu går hon inte längre, hon har inte kunnat skriva på länge,
och hon pratar jättelite.

Hon är inte samma person.

Jaha.
Efter att ha snuvats på utgång förra helgen sitter jag åter här
och inser att inte mycket mer än vanligt händer.

Dagarna i Göteborg som väntat riktigt mysiga,
även om det inte var lika kul att komma hem.
Mest på grund av en fullkomligt händelselös helg.

På Liseberg kryllade det av bräkande götebörgare,
och på stan kryllade det av Monki-butiker.
Jag tror jag adopterar en.

Och nästa vecka börjar skolan igen..