Löften innehåller så sällan sanning

Nu är det ju februari..

Here we go again..

Nytt år.
Kunde inte somna inatt.
Typiskt..

Februari, då..

If tomorrow never comes

Kodspråk,
och maror.
Du får tiden som gått,
att försvinna
16 år igen.
Du gör resor i mitt hvuud igen

När vi pratar är det som om tiden aldrig gått.
Som om vi aldrig lämnade varandra.
Som om sveket aldrig fanns.
Och svek, är ett så fånigt ord.

Ja, så fånigt, alltihop

Past

Jag har slutat fotografera saker..


Rödhårig räddare

"det är somliga dar
som man vänder sig om
och känner hur allting försvinner
hur man jagar och far
hur man snålar och spar
hur man lever så mycket man hinner

jag är inte fångad och frälst
jag har sålt mina enda maximer
jag kan leva som vem som helst
om jag tar mina mediciner."
Tanken som räknas
Lars Winnerbäck

Conventum 12 december,
kommer vara underbart..

Mirakel kan ske, ungefär varannan månad

Jag orkar le igen.
Och jag tycker om helgerna igen.

Fantastiskt.


Usch

Fy fan för folk...

Lördag 05.09.09

Idag var det träning med Lull, vilket var riktigt trevligt.
Igår var det en snabbis på stan med Becca, Emelie och Bea, också trevligt.

Och imorgon ska det läggas (näst) sista handen vid sommarjobbet.
Den artonde är redovisningen, nervöst.
Men det kan bli intressant att se hur de går vidare med det hela..

På måndag har vi ett avgörande..
Usch.

Och så har vi hund igen..
 
 

På andra sidan jorden

Vill rädda dig,
Fånga all din rädsla, eller vad du nu bär
Skrynkla ihop den till en boll och kasta
Långt bort, bort från dig och bort
Från USA

Men hur ska jag kunna rädda någon alls,
När jag bara är jag.


Pannkakor

Ibland slår det mig hur mycket jag faktiskt saknar mormor..



Det är drygt tre år sedan hon fick diagnosen.
Nu går hon inte längre, hon har inte kunnat skriva på länge,
och hon pratar jättelite.

Hon är inte samma person.


3/3

Det är fredag kväll.
Jag sitter hemma.
Älskling är bortrest igen.
Höstens första skolvecka är precis till ända.
Och det regnar.

Men av någon konstig anledning så känns det...
Inte bra, men helt okay.


Jag har nog fullt upp med att inse att jag har börjat trean nu.
Jag går sista året på gymnasiet.
Jag är myndig och om ett år har jag gått ut skolan.

Det är chockartat, oroande och märkligt.


Nyss satt vi ju i pingisrummet och pratade om allt och inget.
Nyss härjade vi ju på gymnasiefester, jag i mina solgula byxor.
Jag upptäckte här om dagen att alla nummer finns kvar i min mobil.
Det har gått två år sedan dess.
Det känns som igår.
Eller i alla fall inte så långt bort.

Och nu sitter jag plötsligt här och försöker förstå två år som gick väldigt fort.

Om tio månader vet jag inte om jag fortfarande är studerande, eller om jag är arbetslös.
Hur i hellskotta ska jag komma fram till vad jag ska göra..?  

Götet

Jaha.
Efter att ha snuvats på utgång förra helgen sitter jag åter här
och inser att inte mycket mer än vanligt händer.

Dagarna i Göteborg som väntat riktigt mysiga,
även om det inte var lika kul att komma hem.
Mest på grund av en fullkomligt händelselös helg.

På Liseberg kryllade det av bräkande götebörgare,
och på stan kryllade det av Monki-butiker.
Jag tror jag adopterar en.

Och nästa vecka börjar skolan igen..


Torrboll

Jaha,
Nu hade det kunnat varit utgång gå g istället..

Tack för den.

arton

Jag kommer aldrig kunna ha min kära guldvinge,
men kanske någon annan läckerbit...

Enligt schema

Städningen gjorde mig misstänksam.
Det visade sig återigen vara befogat.

Sedan en tid tillbaka

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan

Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där

Och snart har man glömt vem man är

Och jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är

Jag har ändrat i mitt rum, köpt nya kläder
Och samlat damm på min gitarr
Men i vad jag än tar på mig känner jag mig alltför kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Ja jag har ändrat i mitt rum, köpt nya möbler
Och samlat damm på min gitarr
För allting jag skriver det blir ändå för kort
Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort
Har jag förmågan att glömma bort

                                              (Sedan en tid tillbaka, Melissa Horn)

Minne

Jag kom på något smart igår, precis innan jag somnade.

Men det försvann.

Skördefest

Idag ska jag konfronteras med sockevaddsfolk.


Usch.

Bloggare

Tänk om jag också skulle använda för mycket (och för brun) foundation,
sju ton mascara per öga och tutta upp mig i någonting karamellrosa.


Vad skrattretande det skulle vara.


Bortrest

Det är svårt att se något vuxet i någon som bara skriker ut meningar utan substans.

Tidigare inlägg
RSS 2.0