Pannkakor och kryddblandningar

Redovisning igår.
Naturkunskap.

Det gick inte.
En klasskamrat berättade om de symtom,
det händelse förlopp, som jag också, egentligen, skulle ha
berättat om. 
På grund av ämnet, som jag från början inte skulle ha valt.
Det gick inte.

Det där är inte mormor.
Jag vet det.
Men jag saknar henne...

Inatt

Det ordnar sig Ängel.

Måndag

På söndag mellan 18-20 är jag med i P3.
Intervjun med mig är någon gång mellan 18-19.
Dikterna som jag läser upp är med under hela sändningen.

P3

Imorgon är det måndag.
Igen.
Jag ska vara med i radio för andra gången.
Men inte direktsänt denna gång.
Jag känner mig något motvillig.
Jag tycker inte om att höra min egen röst, och jag tycker definitivt inte
om att höra min egen röst läsa upp det jag skriver.

Nu är det läggdags.
Medveten om att jag kommer bli nervös först imorgon
strax innan jag ska träffa P3-folket, kan jag förhoppningsvis
sova lugnt.
Åtminstone utan tänke på just det.

Lasse

Ikväll klockan 21 visades ett program om Lars Winnerbäck i SVT1.

En fantistisk låtskrivare.
Han är den enda som kan komma på ord som förortstimotej och tandläkarväder.
Han lyckas dessutom få in orden i vackra, träffsäkra texter som 8000 människor står och sjunger med i.

Denne lågmälde poet från Linköping skriver texter som är en 
insprationskälla och första-hjälpen-kit för trasiga innanmäten.
Han är min grå vardagshjälte.
 
Miss Li har rätt;
"Han har någonting över ögonen som säger att jag förtjänar inte det här,
men det gör han."
   


Djup suck..

Det finns människor.
Och så finns det vissa människor..

Bilmekaniker

Det där ojliga bomullstrasslet

Vars enda bot mot ångesten är prestation och bekräftelse

Eller möjligen att bläddra i H&M's nya vårkatalog

Text

Sprider ut ord

Och en vilsen uppenbarelse

Kastar kärlek omkring människor

som vägrar ta emot den


Januari

Det är nytt år, och ny termin.
Om det är bra eller ej har jag svårt att bestämma mig för.
Kort dag för mig idag, vilket var skönt.
Men förhoppningsvis kommer man hinna prata lite mer med alla imorgon,
så helt trist är det ju absolut inte.

Utan mitt fina lilla troll förtogs dock ganska mycket av hoppfullheten
som drabbar alla över nyår.

Jag kan fortfarande inte förstå det...

RSS 2.0