Det blir alltid värre framåt natten
Jag kursiverar mina tankar
Döljer skärvorna i skratt
Vill krama om er allihop
Men räcker inte till
Ens för mig själv.
Kära medmänniskor
Allt och ingenting.
Det är därför det är så svårt att påminna sig själv om det.
För oftast minns man mest ingenting..
Och jag hoppas igen..
Jag tror det är drag av norrlänska,
och det är så skönt att jag nästan gråter..
Klant
Måla i pojkväns hus med halsont - dålig idé.
Bli sjuk just - väldigt dålig timeing.
050318
Du åkte i en banankartong och vi hade en grön bil då.
Idag skulle du ha fyllt fyra år..
Usual
Och hjärtat bredvid.
Ingen reaktion.
Måndag
Dåligt samvete tror jag det brukar kallas.
Here to stay..
Watchmen
Men medan seriehjältarna gick runt i latexdräckter och jagade dem bästa specialeffekterna,
förtrollades jag av soundtracket.
"Come mothers and fathers
Throughout the land
And don't criticize
What you can't understand
Your sons and your daughters
Are beyond your command
Your old road is
Rapidly agin'.
Please get out of the new one
If you can't lend your hand
For the times they are a-changin"
jag fungerar inte utan dig
Helgen har övergått i vardag och det är ju som det är med det.
(Går med andra ord inte så bra)
Farfar har fyllt år, jag har oväntat fått lite nya kläder, umgåtts med min Ängel och älskling.
Matteprov på fredag och orden har flytt.
Jag får inte fatt i varken dem eller något engagemang.
Det är inte bra, men bekant.
Fredag
Fy fan vad jag saknar dig..
Veckoslut
Imorgon ska det fasansfulla talet hållas,
Jag känner redan av det och det bådar inte gott..
Ska i alla fall träffa älskling imorgon eftermiddag,
så hoppet går att hålla uppe.
"Jag kan flyga, jag är inte rädd"
Hyppo?
Vad är felet när man får minnessvårigheter och magproblem?
Maniac
Lördagseftermiddagen och kvällen spenderades med en överdos av
fula kläder och musik.
Efter en introdution med stampande fötter iklädda diverse absurda skor,
chockades Nya Parkteaterns besökare av otroligt fula outftis.
Ceriserosa tyllkjolar i kombination med knallgröna, blanka leggins.
Blonderat, våfflat hår i hög, sned toffs.
Gula gymnastikdräkter över blekgrå leggins.
Läderblanka linnen tillsammans med mörkblå jenas plaserade precis så högt upp,
att det nästan passerar gränsen för vad som borde vara tillåten under allmän beskådan.
Lägg till det danssteg, påklistarede leenden och förvånasvärt dåliga översättningar av
i övrigt bra låtar som "Maniac".
Vi har då fått ihop "Footloose" och en ovanligt trevligt lördagseftermiddag.
Vidare bestod kvällen av jordnötsringar, discobolls-klädda vidunder med afro-hår och galna
operasångerskor.
Ja, just det, den sista deltävlingen i Melodifestivalen.
Fredag
bänkade jag mig klockan 21:15 i i fredags i den röda stolen
för en efterlängtad premiär.
Filmen baserad på den första delen av möjligen Sveriges bästa triologi.
"Män som hatar kvinnor" hade premiär fredagen den 27 februari.
Under kvällens sista visning bevittnade jag och min kära pojkvän hur dem lyckats
eller misslyckats med filmatiseringen.
Slutsatsen är att filmen var bra.
Men inte alls som boken.
Jag skulle vilja gå så långt som att det knappt
går att jämföra.
En annan slutsats och ett tips inför en troligt ganska blöt vår;
Håll er inne och läs böckerna.
