Veckoslut
Imorgon ska det fasansfulla talet hållas,
Jag känner redan av det och det bådar inte gott..
Ska i alla fall träffa älskling imorgon eftermiddag,
så hoppet går att hålla uppe.
"Jag kan flyga, jag är inte rädd"
Hyppo?
Vad är felet när man får minnessvårigheter och magproblem?
Maniac
Lördagseftermiddagen och kvällen spenderades med en överdos av
fula kläder och musik.
Efter en introdution med stampande fötter iklädda diverse absurda skor,
chockades Nya Parkteaterns besökare av otroligt fula outftis.
Ceriserosa tyllkjolar i kombination med knallgröna, blanka leggins.
Blonderat, våfflat hår i hög, sned toffs.
Gula gymnastikdräkter över blekgrå leggins.
Läderblanka linnen tillsammans med mörkblå jenas plaserade precis så högt upp,
att det nästan passerar gränsen för vad som borde vara tillåten under allmän beskådan.
Lägg till det danssteg, påklistarede leenden och förvånasvärt dåliga översättningar av
i övrigt bra låtar som "Maniac".
Vi har då fått ihop "Footloose" och en ovanligt trevligt lördagseftermiddag.
Vidare bestod kvällen av jordnötsringar, discobolls-klädda vidunder med afro-hår och galna
operasångerskor.
Ja, just det, den sista deltävlingen i Melodifestivalen.
Fredag
bänkade jag mig klockan 21:15 i i fredags i den röda stolen
för en efterlängtad premiär.
Filmen baserad på den första delen av möjligen Sveriges bästa triologi.
"Män som hatar kvinnor" hade premiär fredagen den 27 februari.
Under kvällens sista visning bevittnade jag och min kära pojkvän hur dem lyckats
eller misslyckats med filmatiseringen.
Slutsatsen är att filmen var bra.
Men inte alls som boken.
Jag skulle vilja gå så långt som att det knappt
går att jämföra.
En annan slutsats och ett tips inför en troligt ganska blöt vår;
Håll er inne och läs böckerna.
Investera i ett garnnystan?
Tristessen är kvävande och helst vill jag
klättra på väggarna, springa ett maraton och måla en tavla, samtidigt.
Jag har lärt mig sticka.
Eller tja, provat att lära mig i alla fall.
Imorgon är ännu en till synes meningslös onsdag.
Blommor
Matten kommer härdan efter inte vara desamma.
Skolans bästa lärare går ned till halvtid och kommer inte längre att undervisa oss.
I fredags var sista lektionen, med blommor och en obehaglig klump i halsen.
Hoppet om matte-betyget kommer troligt att sjunka rejält.
Vad ska vi nu göra utan matte-planeringar med Kalle Hobbe-serier och fotografier?
Den stora frågan är:
Hur ska jag klara Matte C??
Och det stora utropet är:
Urban, kom tillbaka.
Och eventuellt en blårandig skjorta..
Seriöst?
Var det det bästa dem kunde komma på?
Lön-löst
Det leder i alla fall aldrig någonstans.
Som en krocketklubba i skenbenet
Jag har bara utvecklat en allergi för mänskligheten.
Och när jag väcker dig mitt i natten så ler du bara
Jag ska skriva ned dig och allt du gör för mig
Jag ska inse att det kanske finns något som gör mig bra,
Precis som du säger
Vi ska vara varandras så länge vi står ut med oss själva
Vi ska slå ned fienden och krossa porslin
Jag ska arkivera stjärnfall och dina ord
Jag ska överleva och det kommer vara din förtjänst.
Fredag
Det var trevligt.
Sedan åkte jag till älskling,
och misslyckandet på matteprovet stoppades
så långt bak i huvudet som det var möjligt.
Nu är jag uttråkad och borde verkligen, verkligen, verkligen plugga...
Francais
Hon kindpussade mig och frågade hur det går med skrivandet.
Jag hann knappt svara innan hon frågade två av mina klasskamrater
(som jag dock inte direkt umgås med..), om dem visste om tävligen jag vann.
Jisses.
Fransmän...
<3
Om jag går i cirklar så visa mig rätt"
Igår
Orsakade av samma personer.
Man kan verkligen bli trött på allt.
Det är skönt att det överhuvudtaget finns människor
som inte tröttnar på en.
Hur mycket jag än gnäller, väntar du bara ut det.
älskardigfördet<3
Söndag
Men efter en långhelg kan det väl duga.
Tränat, varit med älskling, träffat Lovisa och Henric.
Ikväll är det dans igen, och det är riktigt pepp.
Undrar vad vi ska vara på uppvisningen.
Längtarefterdig..
Pannkakor och kryddblandningar
Naturkunskap.
Det gick inte.
En klasskamrat berättade om de symtom,
det händelse förlopp, som jag också, egentligen, skulle ha
berättat om.
På grund av ämnet, som jag från början inte skulle ha valt.
Det gick inte.
Det där är inte mormor.
Jag vet det.
Men jag saknar henne...
Inatt
Måndag
Intervjun med mig är någon gång mellan 18-19.
Dikterna som jag läser upp är med under hela sändningen.
P3
Igen.
Jag ska vara med i radio för andra gången.
Men inte direktsänt denna gång.
Jag känner mig något motvillig.
Jag tycker inte om att höra min egen röst, och jag tycker definitivt inte
om att höra min egen röst läsa upp det jag skriver.
Nu är det läggdags.
Medveten om att jag kommer bli nervös först imorgon
strax innan jag ska träffa P3-folket, kan jag förhoppningsvis
sova lugnt.
Åtminstone utan tänke på just det.
